”Du är en unik människa och du utgör skillnad. Det du är och det du gör av ditt liv har effekter på allt annat. Du kan genom dig själv ändra på ditt liv och allt på jorden. Underskatta aldrig din makt att förändra. Underskatta aldrig det bidrag du ger när du lever i kärlek i stället för rädsla. De två primära känslorna som människor har är kärlek och rädsla. De flesta människor styrs av rädsla utom i vissa situationer – förälskelse, naturupplevelser och liknande.
Jorden håller på att rämna på grund av det liv människorna lever. Det beror på många olika saker, men det svåraste problemet är kärlekslösheten. Den gör att vi trampar å varandra för att få mest, inte tar ansvar för omgivningen, medmänniskorna och naturen. Kärlekslösheten ger inte det som vi behöver trots framgångar i yrkeslivet, vackra hem, pengar och prylar. Det har gått så långt att människorna är mer rädda för kärlek än något annat.
Varför är vi så rädda för kärlek? Kärlek är något vackert, ljuvligt och tryggt. De kräver inget och ger allt. Detta är något som du inte är van med. Du är inte van med det ovillkorliga i kärleken. Du känner olust, kanske skuld.
Eftersom naturen ger ovillkorligt ger den trygghet, den ger dig ro, du behöver inte föreställa dig i naturen – du är som du är. Om du möter sådana människor vet du inte hur du ska vara – det är obekant. En människa som drivs av kärlek ger mycket av sig själv, men går inte med på vad som helst. Kärleken till sig själv styr vad som är bra och inte och det ger naturliga gränser – så naturliga att du successivt kan slappna av, eftersom du vet var de har den människan. Du behöver inte spela eller anstränga dig. Mycket av det som händer idag bottnar i spel och icke sanna, naturliga möten mellan människor.”
Ur Taos uppdrag till människan
Ovanstående citat är sant men svårt speciellt just nu, när rädsla präglar hela samhället.
Just nu tycker jag att det är är viktigt med acceptans – att acceptera alla människor oavsett vad de står för eller vad de är. Rädda eller trygga, alla är lika viktiga.
Jag har några människor som jag känner som är helt naturliga och det är tryggt att vara i deras närhet. Då kan jag vara helt i mig själv. Den tryggheten hoppas jag kunna ge andra människor i synnerhet när jag jobbar.
Värmen i hjärtat när jag möter vilsna, rädda kommer inifrån mig själv – jag har också varit en rädd, vilsen människa. Jag är numera inte rädd även om livet är tufft just nu.
